Släktträffen 2006
Den tredje september firade föreningen
sitt tjugofemårsjubileum med en släktträff på Mössebergsgården i Falköping. Som
de minnesgoda vet är det ett dubbelt jubileum eftersom det också är trehundra år
sedan vår anfader Nils Tunberg föddes. Etthundrafemton personer hade mött upp
till en fantastiskt trevlig träff med Tunbergare. Den stora samlingssalen på
Mössebergsgården var fylld till sista plats och stämningen var så hög som den
skall vara vid ett sådant här tillfälle. Man märkte att åtskilliga varit på
släktträff förut och hade lärt känna tidigare okända släktingar. Det blir i
många fall ett kärt återseende när man träffar på varandra på nytt.
Ann-Britt Johansson hade gjort en
Sverigekarta där våra medlemmar hade fått en flagga som visade var man hör
hemma. Föreningen har av naturliga skäl flest medlemmar i Västgötabygd men är i
övrigt väl spridda över landet. Etthundrafemtioåtta platser var representerade
och vi har sju medlemmar som bor utomlands.
Ann-Britt berättar att Martagrenen har sitt starkaste fäste runt Falköping medan medlemmarna i Maria och Saragrenarna i större utsträckning finns runt Ulricehamn.
Dagens underhållare var Ted Rosvall, välkänd kantor och körledare i bygden men också ordförande i Sveriges Släktforskarförbund. Spännande upptäckter kan många släktforskare vittna om men Ted Rosvalls slår det mesta. Kort handlade det om hur han under sina resor till USA fick med sig uppgiften hemifrån att söka efter en Arvid Sandgren, bördig från Slöta och för länge sedan utvandrad till USA och Minneapolis.
Kontakten med Sverige bröts och i början
av fyrtiotalet dödförklarades han av myndigheterna. Att aldrig ge upp är nog
släktforskarens första motto och 1981 var Ted Rosvall åter i USA och denna gång
långt från Minneapolis och Mellanvästern. Framför ögonen ligger en dag en liten
telefonkatalog, bara ett litet häfte, som Ted Rosvall började bläddra i och där
står namnet Arvid Sandgren. Kunde det vara den Arvid Sandgren som varit
dödförklarad i 37 år. Spänningen var naturligt vis stor men det visade sig att
det kunde det.
Så fick brodern hemma i Slöta kontakt med
sin utvandrade bror efter denna långa tid och när Arvid avled kort senare kunde
det ordnas så att urnan med hans stoft flögs hem och nu vilar han i hembygdens
jord vid sidan om sin mor på Slöta kyrkogård.
Att leta efter en nål i höstack är en slitet uttryck men det är ett inte mot bedriften att hitta Arvid Sandgren i detta väldiga land.
På årsmötet presiderade Arne Emanuelsson som ordförande och Iris Erlöv Abrahamsson som sekreterare. Den nya styrelsens utseende framgår av julhälsningens insida. Två viktiga frågor fördes till beslut. Den ena gäller nästa släktträff där årsmötet beslutade att nästa träff skall äga rum om tre år vilket inte minst har att göra med utforskandet av Nils Tunbergs son Anders Nilsson Frisks släktträd som hunnit så långt att vi vill bjuda in medlemmar av denna släktgren till nästa släktträff. Ta fram den första släktboken för att se hur det hela hänger ihop. Läs dessutom artikeln i julhälsningarna om utforskandet av Anders Nilson Frisk och hans ättlingar.
Den andra frågan rör julhälsningarna där
vi på grund av dålig ekonomi vädjar om en frivillig avgift på trettio
kronor. Ett inbetalningskort medföljer som kan brukas. Att ekonomin sviktar
beror på att vi har en engångsmedlemsavgift samt, vilket är det viktigaste, vi
har mer än etthundratusen kronor bundna i släktböcker. Botemedlet är
naturligtvis att fler köper den andra boken vilken svarar för nästan hela
lagret. Av den första boken finns inte så många kvar.
Anna Stina Almqvist och Iris Erlöv
Abrahamsson hade valt att lämna styrelsen och avtackades vederbörligen. Iris har
varit med i styrelsen i tjugofem år och Anna-Stina har varit med i tjugotre år.
En enastående insats.
Till årsmötet hörde också att uppvakta
den yngste och äldste i vår förening. Olle Backlund från Rumpegården, Göteved,
är den yngste, endast två månader gammal och Ellen Johansson, Ånnestorp,
Nossebro samt Alice Wilhelmsson, Ryninga, Trädet är äldst. Båda är en bit över
nittio fyllda. En nallebjörn passade bra till Olle medan Ellen och Alice
uppvaktades med varsin blomma.
Sist med inte minst måste det med styrka
påpekas vilken glädje det ligger i att ha Yngve Johansson och Håkan Silvander
med som underhållare. Dessa musikaliska herrar har blivit ett signum för våra
träffar och bidrar i högsta grad till de höga trivselpoäng som kännetecknar våra
möten. Även Margareta Thor fanns med i laget och svarade för högsta kvalitet på
allsången. /Åke
|